Jag bär den här ringen i en kedja runt halsen varje dag. För att påminna mig själv om att våga tro. Jag måste våga tro på mig själv och på vem jag är. Jag måste våga tro på dom jag älskar. Jag måste våga tro på mina drömmar.
Har så mycket känslor i min kropp, hela tiden.. Det växlar fort, känslorna byter av varandra precis som jag snabbspolar mitt liv. Skulle kunna skriva en hel roman om mitt liv. Samtidigt som jag skulle kunna beskriva det med ett ord eller en bild. Det tar stopp, jag vet inte. Och i andra sekunden är det helt annorlunda och jag kan förklara och förstå.
Jag är väldigt känslig, blir lätt sårad och är livrädd för att vara ensam. Jag har varit med om mycket, upplevt det värsta, som de flesta inte kan föreställa sig. Det är inte många som tänker på det och många som inte ens vet om det. Vilket är förståeligt, då jag aldrig visar mig svag inför andra. Jag gråter bara i regnet finns det en låt som heter. Jag kan inte hantera mina känslor. Istället trycker jag ner mina känslor och håller dom inom mina personliga murar, som jag alltid har gjort. Bryter ner mig själv inifrån, istället för att be om hjälp. Kanske för att det gör för ont för att hanteras. Kanske för att ingen vågar ta upp det. Kanske för att jag inte klarar av det. Det värsta är att det räcker med att någon säger ett ord, det enkla ordet som nu är så svårt för mig. Det känns som ett knivhugg eller slag i hjärtat. Varje gång! Hela tiden varje dag, blir alltid påmind. Saknaden, smärtan och sorgen kommer ofta smygandes när jag är ensam.
Ibland så bubblar allting upp till ytan. Det kan vara ett litet bråk, och helt plötsligt bara sprutar tårarna ut och jag kan inte hejda mig, tvärtom det blir bara värre. När hundarna somnar i mitt knä kan jag känna sån trygghet och kärlek, när hästen gnäggar och gör det jag tänker på, när jag plötsligt inser vilka fantastiska vänner jag har. Eller kan jag plötsligt känna sånt medlidande för djuret jag just åt upp, eller för miljön som jag förstör, alla människor och djur som inte har allt som för mig är självklart. Skräcken för framtiden är något jag tänker på varje dag, känslan av att vara ensam eller att allting som betyder någonting för mig skulle försvinna. Att inte leva livet till fullo, att ta fel väg eller att dö imorgon är saker som skrämmer mig.
Idag har jag provat studenmössor och ska snart på balinformation. Känns som igår jag klev in på tenhults naturbruksgymnasium och skulle börja i 1an! Men herregud vad det finns grejer, tydligen duger det inte och bara ha en vanlig mössa, är ju en hel vetenskap med detaljer och kläder och prylar. Hej och hå! Det känns så skrämmande och sluta skolan, men samtidigt frihet. Men jag älskar ju faktiskt och gå i skolan, även om jag inte gör det alla dagar i veckan, kommer jag verkligen sakna min skola. Buhu, frihet ger mig framtidsångest och beslutsångest.. Härt är iallafall allting man köpa förutom en studentmössa ;) http://www.abcgruppen.se/studentmossor/kollektion-2012/
Oftast en glad tjej som skrattar mycket och är positiv. Med mycket känslor och djupa tankar. Lever för sin familj, vänner, hundar och hästar samt alla andra goda väsen i världen. Lever efter att det man inte har provat måste man testa. Ingenting är omöjligt!
